"VI MÅSTE RINGA AMBULANS NU!"| MENSHISTORIER #4

Det var några månder sedan jag skrev en storytime senast som hände på grund av eller under min mens. För er som inte vet det så är jag en såkallad expert på ämnet MENS, då jag fick min fösta mens när jag var nio år gammal. Och ja det är väldigt väldigt tidigt (

den ovanliga historian om min första mens

).

Story #1

Alltihop börjar med självklart att jag har fått min mens som vanligt på morgonen, allt kändes normalt, till en början.. Mina vänner Linnea och Hanna skulle för första gången komma hem till mig och vi skulle ge varandra våra julklappar. 

Efter några minuter efter att mina vänner kommit hem till mig så sa jag att jag behövde bara gå på toaletten. Vi tre var då på nedervåningen där min mamma också var, men dum som jag är bestämmer jag mig för att gå på toaletten på övervåningen istället på den nede, vilket inte alls slutar bra.

Efter att jag reser mig från toaletten så blir ser jag liksom ingenting alls, tänk dig sjärnor och helt svart framför ögonen och du förlorar balansen dessutom också, så det var inget ovanligt direkt men sjärnorna försvann ju aldrig, vanligtvis förvinner de efter typ tio sekunder max, men återigen dum som jag är skiter jag i det fullständigt. Trots att jag inte ser någonting så försöker jag ändå leta mig ut från badrummet men självklart så slår jag huvudet i handduksvärmaren som sitter på väggen intill dörren vilket gör att jag förlorar all kontroll över min kropp, tanke, minne, balans och dessutom hör- och talförmågan alltihop försvinner på en mille sekund. 

Så nu har jag förlorat alltihop liksom rent ut sagt, på något sjukt sätt får jag ändå upp badrumsdörren som har ett ganska så stort trappsteg eller vad det kallas för till golvet eftersom att jag inte ser någonting så ramlar jag rakt frammåt. Helt seriöst. Mitt på näsan ramlar jag och återigen förlorar jag ännu mer hörsel, syn, tal och kontroll över min kropp och det är vid det här laget jag börjar tappa minnet och liksom sluddrar som om jag var full. 

Linnea, Hanna och Mamma skriker efter mig från nedervåningen och frågar vad som händer, för det är inte varje dag du hör en sådan jävla duns och inte ett ljud efteråt, då börjar man få panik för då är något som inte stämmer. Hanna och Linnea kommer först upp till mig och efter kommer mamma, de frågar gång på gång (fått återberättat för mig) vad som hände och jag försöker säga "jag vill bara sova, jag måste sova, jag måste till sängen där borta" så jag kravllar mig till sängen som ligger nån meter bort, medan mamma skriker och frågar om jag skojar, vad som har hänt och att jag ska sluta med min lek (för hon trodde att allt var på skämt). Jag somnar i sängen tills mamma väcker mig.

Linnea och Mamma säger "vi måste ringa 112 nu nu nu, något stämmer inte med Isabelle!" så mamma försöker få ned mig till soffan på nedervåningen medan hon ringer min pappa och förklarar att han måste komma direkt till oss och att vi måste ringa ambulans nu, "isabelle beter sig jättekonstigt och hon sluddrar och ser ingenting försöker hon säga". En sak jag minns är att Linnea säger "men gud och är ju helt likblek och svettas jättemycket", jag kan säga att jag var så likblek att jag nästan såg ut som ett lik. Pappa kommer på bara någon minut, direkt i sekunden han ser mig så roppar han "vi måste ringa 112 nu nu nu". I alltihop så är fortfarande mina bästa vänner hemma hos mig, för första gången liksom. Mina vänner kunde inte följa me i ambulansen så Hannas mormor kom och hämtade dem. Mamma ringer ambulansen medan Linnea, Hanna och Pappa försöker få kontakt me mig genom att ropa mitt namn, ställa mig frågor, ta puls med mera. Kvinnan på 112 säger till mamma att hon (mamma) måste måste försöka få kontakt me mig, "det går inte, hon är helt borta, hon sluddrar och hör inget och kontakten me ögonen är helt borta" svarar mamma, nu började de bli allvar förstod allihop, allihop förutom jag. 

Ambulansen kommer bara efter några minuter. En sak jag minns också är att ambulans mannen frågar vad det är för dag och jag svarar "jag vet inte". Dem hämtar båren, lyfter upp mig och lägger in mig i ambulansen. Mamma åker med i ambulansen, pappa åker bakom me bilen och Hanna och Linnea åker livrädda från mig hem till dem medan de väntar på att vi efteråt ska ringa och berätta vad som hade hänt me mig. 

Blåljusen sätts på. Full gas. Mitt i allt somnar jag och det vart den djupaste och skönaste sömnen jag någonsin haft. Vaknar upp av att allt värkar vara som vanligt förutom att jag har en doktor mitt framför näsan som frågar vad som har hänt och nu i efterhand kan jag undra liksom hur doktorn tänkte? Ifall jag har somnat, inte hört, inte kunnat tala, inte minns och förlorat allt som går att förlora och så ber han mig att förklara vad som har hänt, hur ska det fungera tänkte han? Jag får ligga på akuten i någon timme för doktorn ville se så att det inte hände igen alltihop. Doktorn trodde allt alltihop hände på grund av att jag fick en hjärnskakning. Efter att jag har lagomt tröttnat på att vara där och doktorn fick ännu fler patienter så skrivs jag ut därifrån. Mina föräldrar fick liksom typ hålla i mig då min balans vart helt rubbad och jag kunde inte alls gå rakt fortfarande (men jag tyckte jag var "ändå tillräckligt bra för att åka hem", vilket jag egentligen inte alls var). 

Och det var slutet på den här storyn som slutade okej men var ganska så sjuk ändå. När jag väl kom tillbaka hem så fick jag "absolut inte läsa böcker eller se på tv, allså inte alls anstränga ögonen". Vad tror ni jag gör när jag kommer hem? Självklart så öppnar jag upp min dator och kollar på youtube "han doktorn som har flera flera års utbildning, medan jag inte ens minns vad som har hänt och inte alls kan något om sånt här, han har fel och jag har rätt" så tänkte smarta Isabelle. 

'SPYR JAG ELLER SVIMMAR VEM HJÄLPER MIG DÅ?'| MENSHISTORIER #3

Svettdropparna började sippra ner för pannan, likblek, kall, varm. Alla känslor. Jag har fått berömm för mina mens historier av er läsare och därför tänkte jag skriva om en ny händelse som skedde för en månad sen ungefär.

Har du läst de tidigare inläggen av serien menshistorier? LÄS första inlägget av serien, "Vilken sekund som helst kunde jag svimma" Menshistorier #1 och andra inlägget "Jag trodde att jag hade dött" Menshistorier #2

Jag är en sån här 'tur person' när det kommer till mens, jag får allt mensen när jag sover och 'aldrig' när jag är på semester eller liknande. Den här morgonen hade börjat ungefär som alla andra förutom att jag hade lite extra ont på grund av mensen, i början kände jag att klarade av värken men ju längre tiden gick i skolan vart värken värre. Och nu snackar vi värre-värre, det var liksom inte sånt ont då man kan ta en alvedon och värken går över utan här snackar vi värk som inte kändes mänskligt. Vi hade projektvecka den här veckan och det var sista veckan med alla inlämningar men vi skulle ha brändboll utomhus men jag kände verkligen att jag klarar inte av smärtan jag måste sova. Pratade med min lärare Gudrun (som läser bloggen, hej Gudrun ifall du läser det här) som antaligen har läst något här om mina mens storyes för första frågan var 'har du mens?' (eller så märkte hon det). I alla fall gick jag och lade mig i en av sofforna vi har på vår avledning, jag somnade aldrig men jag låg och vilade. Jag hade gått i skolan halva dagen, det var på lunchen jag kände att 'ställer jag mig upp så svimmar jag nu', på något vis fick jag tag i min lärare Jonathan som också tyckte att jag skulle gå hem. 
Mina föräldrar var självklart upptagna när det här hände, min mamma tränade på gymet som ligger 20min bort från min skola och min pappa hade en golftävling på andra sidan av stockholm. Jag är en person som enligt mig själv i alla fall kan ta hand om mig själv 'oavsett' hur jag mår, men inte den här gången. Jag kände såhär ifall jag spyr eller kanske till och med svimmar vem kommer och hjälper mig då? Därför valde jag att följa med mamma hem till henne och sov där då i två timmar tills pappa hämtade mig. Allting slutade ändå bra. 

Har du varit med om något liknande? Vad tycker du om MENS? 

LIVET ATT ÄLSKA MED ETT HALVT HJÄRTA #2
Idag kommer andra delen på min serie Livet att älska med ett halvt hjärta #2 I den här delen kommer jag berätta en storytime hur jag kom med i radio där jag pratade om mitt hjärtproblem. Tipsar er att läsa första delen av serien då kommer ni förstå alltihop, "Livet att älska med ett halvt hjärta #1"
Jag var med i radio för fem år sen, alltså var jag 10år när vi spelade in avsnittet. Alltihop börjar med att jag är inne på Svergies Radio där jag anmäler för att tävla om att träffa Eric Saade. "För att få större chans att vinnna så anmäler jag mig flera gånger" tänkte smarta Isabelle. Tiden gick och ingen hade kommit med nyheten att få träffa Eric saade. En sista gång anmäler jag mig, den här gången berättar jag om mitt hjärtproblem (för att få "större chans" att träffa Eric). Tävlingen hade redan gått för flera år sedan vilket jag inte hade förstått. (Osäker på om jag berättade för mina föräldrar om att jag anämlde mig till den tävligen.) 
 Reporten Martin Vadlund ringer mig några dagar efter att jag har skickat in blanketten."Hej isabelle, jag heter Martin och jobbar på Sveriges radio. Vi läste din blankett om att få träffa Eric saade tyvärr var den tävlingen gammal men vi skulle gärna vilja att du var med i radio och prata om ditt hjärta". Förstår ni? Drömmen för en 10åring som är uppmärksamhets sökande!! 
Det var när jag hade sovit över hos min dåvarande bästa vän Sophie. Dagen hade börjat "perfekt". Jag hade fått min mens och mådde därför jätteilla och var helt snurrig i huvudet. När jag mår riktigt dåligt på grund av min mens då kan jag inte sitta stilla, låter jättekonstigt men jag bara går runt och runt tills det släpper. Försökte sitta stilla men det gick inte så bra, kunde inte äta någoting och var helt kritvit i ansiktet. "Ja isabelle tänk om han frågar dig om du har svimat någon gång då måste du ju ha en bild" den brilljanta iden kom jag och Sophie på, Sophie tog min Sonyericsson knapptelefon och fotade mig när jag låg på deras golv "när jag hade svimmat". 
Pappa kommer och hämtar upp mig och berättar att Martin (reporten) behöver spela in interljuven idag, bara om någon timme för att han hade så ont om tid. Första jag gör när jag kommer hem är att slänger mig i min säng, med en kallblöt trasa på pannan och somnar i två timmar eller nåt. Vips vaknar jag av att det knackar på dörren och interljuven ska börja. Här står jag i onepice liksom. 
 Själva interljuven gick till som jag berättade tidigare att jag var hemma och vart interljuvad, Martin började först att lära känna mig och ställde massor av frågor som sedan vart bortklippt i interljuven. Under hela interljvuen var jag helt själv med Martin, varför inte mina föräldrar var med (satt i vardagsrummet) medan vi spelade in inne i mitt rum berode på att jag skulle känna mig mer bekväm eller nått liknande sa han. Interljuven hittar ni här nedan, också via den HÄR länken. Berätta vad du tycker om interljuven och mini Isabelle!! 
Powered by Jasper Roberts - Blog