VÅGA GÅ UTANFÖR BOXEN
Jag har alltid varit den personen som har aldrig kan vara tyst, alltid säger sin åsikt och viker sig aldrig för någon oavsett vem. Och det är så jag önskar att allt fler unga tjejer vågade utmana sig till, istället för att undra vad alla skulle säga om de gjorde så här eller så där. Vissa typer av människor lägger till kommentaren " tänk att folk kan läsa det här" eller "vad ska folk tycka?" och då känner jag liksom JA VAD SKA FOLK TYCKA?. För det skiter jag fullständigt i ärligt talat.
Det finns undantag då jag är inte alls lika stark och självsäker som kan kanske värkar nu när jag ligger i min bekväma säng och skriver. I sommras exempelvis när jag och min familj skulle till MAX och käka mat så hade jag på mig mjukiskläder, till en början tänkte jag inte direkt på min kläder, förän tanken om vad personerna där skulle tycka och tänka om mig kom sig smygande. Det skrämde ihjäl mig! Jag totalvägrar att gå in till MAX, jag stod boxtavligt talat stila vid dörren och sprang tillbaka till bilen i hop om att 'ingen såg mig'.
Och ja det var ett nedelag för min del, låta mina tankespöken skrämma mig ända tillbaka till bilen. Till mitt försvar eller tankespökens försvar, så är jag mitt i tonåren det är väll ändå nu av alla tider då man börjar bli självkritisk och tänka på vad andra säger och tycker om en och hur man klär sig eller ser ut, så det kanske ändå inte var så konstigt hur jag reagerarde? Vad tycker nI? 
Däremot har jag aldrig varit riktigt orolig för vad männsikor ska tycka och tänka om ämnet jag bloggar om, vilket ändå ganska så många personer har åsikter om, eller jag förväntar mig i alla fall att människor har det. En del av mina lärare läser den här bloggen, självklart mina föräldar, vissa vänner, släkt och okända som jag inte känner läser också bloggen. Varje människa på vår jord har åsikt om allt, inklusive mig själv. Jag förväntar mig då inget annat än att folk ska ha åsiker om ämnet och bloggen vilket jag acceptera (tills de når en gräns) för jag har gjort valet att gå ut offenligt med min blogg och ämne. Vi har yttrandefrihet i Sverige, men vi får inte kränka någon- och just det där missar folk. Sedan tolererar jag aldrig hat eller nagativa tankar om ämnet diagnoser eller min blogg. På min blogg ska det spridas kärlek och värme inte hat och negativitet, nejtack <3 
Jag skulle så gärna vilja pusha allt fler unga tjejer till deras drömmar och mål i livet! Skapa en blogg ifall det är det du alltid vetalt eller börja på fotboll eller hockey om det alltid varit din dröm! Själv har jag inte kommit dit jag vill ännu med min blogg, jag vill nå till så många fler än jag redan gör idag och sprida all kunskap och pusha unga att prata om diagnoser, girl power med mera för att det är så viktigt idagens samhälle! 
Frågan om jag vunnit eller förlorat på att skriva om mitt ämne diagnoser offentligt är både jag och nej. En del gamla vänner vände ryggen förr för att de tyckte att de var för utstickande och för orginellt att blogga om just det här ämnet. Men vänder vi på steken så har jag vunnit mycket på att skriva genom att jag lärt känna flera nya männsikor, lärt mig saker om mig själv, blivit ännu mer säker i mig själv och framför allt jag har fått ett sätt att förmedla mina åsikter och tankar till mina föräldrar (utan att behöva prata) och läsare.
Att skriva för bellspower är terapi för mig, en terapi som jag behöver för jag behöver bearbeta det som jag har gått igenom och än idag går igenom <3 Jag behöver inte någon att prata med, det ända jag behöver är ett tandgentbord och blogg.se! 
 
MIN DYSLEXI ÄR MIN SUPERKRAFT| DYSLEXI Q/A

Kärt barn har många namn exempelvis dyslexi, dys lessi eller dylsie. Idag tänkte jag svara på lite frågor som vi med dyslexi ofta får svara på. Har du en fråga som du inte fått svar på? Kommentera eller maila bellspower10@gmail.com 

Och som alltid när jag skriver om dyslexi ändrar jag inte mina stavfel för att ni verkligen ska få se verkligheten av dyslexi. 

VAD ÄR DYSLEXI FÖR NÅGOT? 

- En jättebra fråga som många har "fel" svar på! Dyslexi innebär att du har svårt för att läsa för när jag läser då ser jag ingen punkt utan allt smälter samman, skriva/stava ofta tar jag bort bokstäver som ska svara i ett ord och lägger till andra. Förstå en srkiven text och dessutom för mig egna del så har jag väldigt svårt med min koncentration och att vara tyst. Det går inte att ta bort sin dysexi men man kan få saker som underlättar. 

HUR FICK DU REDA PÅ ATT DU HADE DYSLEXI?

- När jag gick i ettan lade mina föräldrar och lärare märke till att det tog längre tid för mig att lära mig läsa och skriva än de andra i min klass, vilket gjorde att jag hamnade efter i skolan litegrann ifall jag minns rätt. Mina föräldrar tog mig till en person som utredde diagnoser och då fick vi reda på vad jag har svårt för och vad som kan hjälpa just mig. 

 

VILKA HJÄLMEDEL KAN MAN FÅ OM MAN HAR DYSLEXI? 

- Ifall man har dyslexi så tycker att man först av allt ska berätta för sina vänner, tro mig det blir som ett litet hjälpmedel. Det finns massor av olika hjälpmedel till dyslektiker exempelvis stavarex som bland annat rätt stavar fel svavade ord, du kan få hörlurar, dator, sitta ensam i ett rum med mera. Hjälpmedeln ser olika ut för skolor och hur gröv dyslexi man har. 

HAR DU FÅT RÄTT HJÄLP I SKOLAN?

- Både ja och nej faktiskt. Jag gick i en skolan från 4:an till 5:an och där fick jag ingen hjälp alls trots alla möten! Och den lilla hjälpen jag fick var liksom att jag hade en special pedagog (hjälpte mig med min engelska och andra sker som jag kom efter med) som jag gick till varje tisdag vid samma tid men det här gjorde att jag missade VARJE musiklektion jag hade (hade bara en musiklektion per vecka). Det här gjorde att jag hamnade efter i musiken också. Skolan jag går idag (som jag började på i 6:an och ska sluta i 9:an där) där har vi minst 1-2 lärare vid varje lektion! Ofta är det minst en specieal pedagog som känner oss med diagnoser lite extra bra, ibland kan vi ha 3-4 lärare på en och samma lektion (och just min klass är typ 20-25 elever tror jag). Min förra skola avskyr jag mest i hela värden men skolan som jag går i just nu älskar jag! 

NI HAR VÄLL INTE MISSAT TIDIGARE DYSLEXIINLÄGG? HÄR HITTAR DU HELA SERIEN

 VAD SKA MAN GÖRA OM MAN INTE FÅR RÄTT HJÄLP? 

- Först av allt berätta det för sina föräldrar, mentor och lärarna det berör (ifall det inte redan vet det). Vi kan tänka oss sinoriot som jag och mina föräldrar var i att lärarna och rektorn inte vill lägga ner de pengarna på en individ. Jag förutsätter att alla föräldrar vill sina barns bästa och då ska man brinna för det också! Exempelvis som mina föräldrar gjorde när de gick på minst 100 möten men inget ändrades, så dina föräldrar måste fråga ut skolan varför får inte mitt barn rätt hjälp som behövs? Vilken hjälp har ni gett? 

Och vik er inte! Skolan har som krav att ge alla elver rätt hjälp. Ha med er egna exempel på hur du skulle kunna lära dig bättre (eftersom att skolan kanske inte känner dig jättebra). Om ni redan lagt alla kort på borden och inget händer! Byt skolan och anmäl de! 

 JAG SKA HA REDOVISNING I SKOLAN PLUS ATT JAG HAR DYSLEXI, VILL INTE STÅ FRMFÖR KLASSSEN OCH STAMMA, LÄSA FEL MED MERA! VAD SKA JAG GÖRA? 

- Jag har själv hamnat i den sitvatuonen flera gånger! Först av allt tycker jag att det är viktigt att berätta för någon exemplevis brukar jag beräta för min mentor (som bey the way är världens bästa!

Om vi ska ta det lite terotikskt sätt så kan du fråga ifall du får redovisa bara för läraren eller i en mindre grupp. Jag brukar tänka att om de andra har klarat att redovisa då ska jag väll också klara det! Och vem är liksom inte lite nervös? Det känns ju nästan mer normalt att vara nervös än att inte vara det? Bestämmer jag mig (vilket jag ofta gör men självklart finns det undantag) för att redovisa för hela klassen då kan en smart gjej vara att inte vara lika stel som de andra för då upplevs man mer självsäkert (vilket man egenlgien inte behöver vara). När man försöker att inte vara stel då kan det bli ofta lite stelt istället, tvärtom liksom. Men du kan exemeplvis börja redan när du stiger upp från stolen och säga något i stil med "ää aa jag är lite nervös men det här ska nog gå bra" och lägga till ett fint litet skratt på det. 

 3 BÄSTA MED DYSLEXI VS 3 SÄMSTA MED DYELSXI

- 3 bästa med dyslexi: Du har alltid något att skylla på ifall du stavar fel (eller om du är bara för trött för att stava rätt), du är inte lika tråkig som alla andra och sist men inte minst en sak som jag har hört med det behöver inte stämma att männsikor med dyslexi har välditg bra fantasi. 

- 3 sämsta med dyslexi: Jag behöver alltid tänka på hur dyslexi stavas, blir tröttare fortare (på grund av att jag behöver verkligen koncentrera mig fullt ut) och värst av värst det tar 100 år för mig att lära mig något. Sist nämnda är inget skämt om eller en ursäkt för att man är lat utan mitt minne är sämre än andras (pågrund av min dysslexi) vilket gör att det tar väldigt lång tid för mig att lära mig något. 

OM DU HADE FÅTT BESTÄMMA, HADE DU VALT ATT HA KVAR DIN DYSLEXI ELLER INTE? MOTIVERA!

- Jag hade valt att ha kvar min fina dyslexi! Därför att jag vill inte vara som alla andra dessutom så hade jag inte varit samma person utan min dyslexi. Just nu är jag den personen jag alltid vill vara. 

VARA UNG OCH DUM I VÅRT SAMHÄLLE KAN LEDA TILL ÖVERRASKNINGAR INGEN ÖNKSAR SIG
Vara framför allt en ung tjej eller icke binära men också en ung kille 2017 är lika svårt som krigen som varit, däremot fick de krigen ett slut till skillnad från idag då flera unga tjejer, icke binära och killar krigar men de ser inget stopp förän de nått botten.
 Det kanske bara är min åsikt men är du ung och dum i vårt samhälle idag kan det leda till överraskningar ingen önskar sig, överraskningar som vissa unga triggas av och älskar men också avskyr. Jag pratar självklart om droger unga tar, föräldrars alckhol som många unga dricker, cigaretterna som sätter eld på plånboken alltihop säkert kan leda till någon form av ungdomsfängelsen eller behandling med mera. Håller du med om att ifall man snor alkhol, tar droger och röker löper du större risk till att hamna snett i samhället än förr? Jag vet inte hur tankarna kring droger var förr däremot var rökning var ju helt normaliserats förr i tiden (vilket jag inte vet om droger också var) då man inte visste att det faktiskt inte är så smart att dra in cigarettröken som innehåller mer än 8000 skadliga ämnen. Ämnen som påverkar pulsen, blodtryck och blodkärlen i din kropp som du desutom bara kommer få ha en gång. 
En del av mina motton i livet är ´du lever bara en gång så varför ha tråkig?´, ´du har inget att förlora förrän du satsar´ och ´du har fått chansen att leva så varför inte lev fullt ut?´ men jag skulle inte direkt säga att bara för att du har tråkigt en dag eller att du letar saker som triggar dig så skulle jag inte börja leta efter alchol, droger och ciggaretter. Misstag det hör till i livet men misstag som du söker upp är inte misstag längre det blir dina önskemål, som dessutom kan kosta dig rejält, enligt mig. Från att man är 13 till 18 år är tiden då du testar allting. Belive me like all belivers dose Justin B. Personerna som du mest underskattar (menar självklart inte alla) är de som överraskar som mest när det kommer till överraskningar (droger, alkhol, rökning). Känslan av att du alltid behöver bära happy facet i klassen hela tiden och att vara personen som alla underskattar men äntligen får släppa ut alla känslor och göra allt som man inte får, den känlsan är klassisk, när man tittar på alla amerikanska filmer och serier.
Personligen så tycker jag inte att det är värt att satsa ett högt uppsatt jobb (vilket du aldrig vet om du får eller inte) på lite ciggaretter, droger och alchol som man ändå inte behöver! 
Vad jag ville komma med att skriva det här inlägget är att ungdomar idag har mycket högre krav på sig själva eftersom att sociala medier idag används på ett annat sätt än det borde, skolan sätter högre krav, föräldrar, vänner som du ska bli accepterad av med mera. Ungdomar gör misstag ja men det finns oftas en förklaring som många döljer. Jag hoppas jag når ut till några av er där ute i alla fall men kom ihåg att ´lev ung men inte dum´. 
Powered by Jasper Roberts - Blog