VI BÖRJAR OM FRÅN BÖRJAN
Ifall du är ny här så välkommen in i DASI gänget (dyslexi-aspberg-språkstörning- isabelle)! Här på min blogg skriver jag om mina tre diagnoser som då är dyslexi som är andlenignen till att jag stavar fel ibland, aspbergn som gör att jag måste ha mina rutiner och min språkstörning som jag vete fan vad det är för något men något utredaren tyckte att jag hade. 
 Ifall du är en stammis eller bara kickar in här ibland så säger jag välkommen tillbaka till dig med. Som rubriken lyder så börjar vi om från början, saker och ting har ändrats sen jag skrev sist på bloggen som tyvärr har hamnat på tredjekant, jag pallar inte dra samma ursäkt men vi alla vet varför. 
Mitt namn är Isabelle Berglund från stockholm, 15,5 år gammal. Ett 02:a barn som är född samma minut, sekund och allt där imellan som Astrid Lindgren dog den 28 Januari. Mina föräldrar skilde sig när jag var tre år gammal. 
 En dag kom jag hem från skolan och berättade för mina föräldrar att det gör ont i hjärtat <3 Mina föräldrar tog det på största allvar och kontaktade en läkare direkt. Trots att vi har gjort över 100 undersökningar hittar inte min läkare anledning till varför mitt hjärta rusar så pass, mycket när jag ibland springer, sitter ned eller gör något helt annnat, så jag blir jättepåverkad och stundals svimmar. Så än idag har jag ett hjärtfel, ingen vet vad det är som händer med mitt hjärta när det bultar alldess för snabbt<3 ifall det är livsfarligt eller inte. För mer info om mitt hjärta och hela historien kan ni klicka er in HÄR,i ett utav inläggena länkar jag till radioprogrammet som jag deltog i
När jag gick i ettan lade min lärare märke till att jag lärde mig inte läsa lika snabbt som de andra, då gjorde jag en utredning och fick reda på att jag har Dyslexi. Dyslexi innebär att jag har skriv- och lässvårigheter, jag stavar ibland fel och tar bort bokstäver och lägger till, svårt att koncentrera mig och mitt minne är svagt ( försöker jag lära mig något nu då har jag glömt bort det om fem minuter). Förutom Dyslexi har jag även också Aspberg Syndrom som är ganska så svag. Min Aspberg Syndrom gör att jag behöver en struktur över min vardag, svårt att tolka ironi med mera. Förutom Aspberg och Dyslexi så har jag också Språkstörning som jag ärligt talat inte vet ett skit av vad det är för något. 
Jag har två storebröder som heter Tommy och är 29 (bor i USA) och Freddie är 32år (bor i stockholm) men vi har bara samma mamma och inte pappa men vi säger alltid att vi är syskon ändå. Sen har jag också två bonus systrar som heter Felicia 24år (bor i stockholm) och Cassandra 28år (bor i Danmark) och en bonus bror Max som är 26 år gammal (bor i vitnamn/thailand). Inan mina föräldrar vart tillsammans och jag kom till världen var min pappa gift med en kvinna som hade sedan tidigare två söner som heter Peter (som idag är) 31år och Dennis (som idag är) 33 år ifall jag inte är helt fel ute, jag brukar säga att Peter och Dennis och jag ändå är syskon fast deras mamma och min pappa inte längre är tillsammans (skilde sig alltså).
Mina fritidsintressen är fotboll och hockey där jag hejar på Stockholms stolthet Djurgårdens IF. Favorit spelarna är Kim Källström, Jonas Olsson, Felix Bejimo, Philip Holm, Markus Davidson och Daniel Brodin självklart. Förutom fotboll och hockey så är jag väldigt intresserad av marknadförning, sociala medier och självklart blogga här på bellspower som jag startade 21 September 2016, nästan ett år och just idag har jag publicerat 95 inlägg här. 
Femenism as I'am! Älskar Girl Power! Jag tycker att det är en självklarhet att kvinnor och män som har samma jobb ska ha samma lön, att vi tjejer ska pusha varandra, säger ifrån när något inte är okej och sen ska vi tjejer ta för oss speciellt i den här branchen som jag håller på med (sociala medier, blogg, egenföretagare). 
Ni vet att jag inte kan berätta och skriva om alltihop som händer i mitt liv, en dag kanske jag kan berätta, men inte just idag i alla fall, och jag hoppas att ni accepterar det <3 Välkommna in i DASI gänget! Puss på er <3 
 
 
 
 
MIN DYSLEXI ÄR MIN SUPERKRAFT| DYSLEXI Q/A

Kärt barn har många namn exempelvis dyslexi, dys lessi eller dylsie. Idag tänkte jag svara på lite frågor som vi med dyslexi ofta får svara på. Har du en fråga som du inte fått svar på? Kommentera eller maila bellspower10@gmail.com 

Och som alltid när jag skriver om dyslexi ändrar jag inte mina stavfel för att ni verkligen ska få se verkligheten av dyslexi. 

VAD ÄR DYSLEXI FÖR NÅGOT? 

- En jättebra fråga som många har "fel" svar på! Dyslexi innebär att du har svårt för att läsa för när jag läser då ser jag ingen punkt utan allt smälter samman, skriva/stava ofta tar jag bort bokstäver som ska svara i ett ord och lägger till andra. Förstå en srkiven text och dessutom för mig egna del så har jag väldigt svårt med min koncentration och att vara tyst. Det går inte att ta bort sin dysexi men man kan få saker som underlättar. 

HUR FICK DU REDA PÅ ATT DU HADE DYSLEXI?

- När jag gick i ettan lade mina föräldrar och lärare märke till att det tog längre tid för mig att lära mig läsa och skriva än de andra i min klass, vilket gjorde att jag hamnade efter i skolan litegrann ifall jag minns rätt. Mina föräldrar tog mig till en person som utredde diagnoser och då fick vi reda på vad jag har svårt för och vad som kan hjälpa just mig. 

 

VILKA HJÄLMEDEL KAN MAN FÅ OM MAN HAR DYSLEXI? 

- Ifall man har dyslexi så tycker att man först av allt ska berätta för sina vänner, tro mig det blir som ett litet hjälpmedel. Det finns massor av olika hjälpmedel till dyslektiker exempelvis stavarex som bland annat rätt stavar fel svavade ord, du kan få hörlurar, dator, sitta ensam i ett rum med mera. Hjälpmedeln ser olika ut för skolor och hur gröv dyslexi man har. 

HAR DU FÅT RÄTT HJÄLP I SKOLAN?

- Både ja och nej faktiskt. Jag gick i en skolan från 4:an till 5:an och där fick jag ingen hjälp alls trots alla möten! Och den lilla hjälpen jag fick var liksom att jag hade en special pedagog (hjälpte mig med min engelska och andra sker som jag kom efter med) som jag gick till varje tisdag vid samma tid men det här gjorde att jag missade VARJE musiklektion jag hade (hade bara en musiklektion per vecka). Det här gjorde att jag hamnade efter i musiken också. Skolan jag går idag (som jag började på i 6:an och ska sluta i 9:an där) där har vi minst 1-2 lärare vid varje lektion! Ofta är det minst en specieal pedagog som känner oss med diagnoser lite extra bra, ibland kan vi ha 3-4 lärare på en och samma lektion (och just min klass är typ 20-25 elever tror jag). Min förra skola avskyr jag mest i hela värden men skolan som jag går i just nu älskar jag! 

NI HAR VÄLL INTE MISSAT TIDIGARE DYSLEXIINLÄGG? HÄR HITTAR DU HELA SERIEN

 VAD SKA MAN GÖRA OM MAN INTE FÅR RÄTT HJÄLP? 

- Först av allt berätta det för sina föräldrar, mentor och lärarna det berör (ifall det inte redan vet det). Vi kan tänka oss sinoriot som jag och mina föräldrar var i att lärarna och rektorn inte vill lägga ner de pengarna på en individ. Jag förutsätter att alla föräldrar vill sina barns bästa och då ska man brinna för det också! Exempelvis som mina föräldrar gjorde när de gick på minst 100 möten men inget ändrades, så dina föräldrar måste fråga ut skolan varför får inte mitt barn rätt hjälp som behövs? Vilken hjälp har ni gett? 

Och vik er inte! Skolan har som krav att ge alla elver rätt hjälp. Ha med er egna exempel på hur du skulle kunna lära dig bättre (eftersom att skolan kanske inte känner dig jättebra). Om ni redan lagt alla kort på borden och inget händer! Byt skolan och anmäl de! 

 JAG SKA HA REDOVISNING I SKOLAN PLUS ATT JAG HAR DYSLEXI, VILL INTE STÅ FRMFÖR KLASSSEN OCH STAMMA, LÄSA FEL MED MERA! VAD SKA JAG GÖRA? 

- Jag har själv hamnat i den sitvatuonen flera gånger! Först av allt tycker jag att det är viktigt att berätta för någon exemplevis brukar jag beräta för min mentor (som bey the way är världens bästa!

Om vi ska ta det lite terotikskt sätt så kan du fråga ifall du får redovisa bara för läraren eller i en mindre grupp. Jag brukar tänka att om de andra har klarat att redovisa då ska jag väll också klara det! Och vem är liksom inte lite nervös? Det känns ju nästan mer normalt att vara nervös än att inte vara det? Bestämmer jag mig (vilket jag ofta gör men självklart finns det undantag) för att redovisa för hela klassen då kan en smart gjej vara att inte vara lika stel som de andra för då upplevs man mer självsäkert (vilket man egenlgien inte behöver vara). När man försöker att inte vara stel då kan det bli ofta lite stelt istället, tvärtom liksom. Men du kan exemeplvis börja redan när du stiger upp från stolen och säga något i stil med "ää aa jag är lite nervös men det här ska nog gå bra" och lägga till ett fint litet skratt på det. 

 3 BÄSTA MED DYSLEXI VS 3 SÄMSTA MED DYELSXI

- 3 bästa med dyslexi: Du har alltid något att skylla på ifall du stavar fel (eller om du är bara för trött för att stava rätt), du är inte lika tråkig som alla andra och sist men inte minst en sak som jag har hört med det behöver inte stämma att männsikor med dyslexi har välditg bra fantasi. 

- 3 sämsta med dyslexi: Jag behöver alltid tänka på hur dyslexi stavas, blir tröttare fortare (på grund av att jag behöver verkligen koncentrera mig fullt ut) och värst av värst det tar 100 år för mig att lära mig något. Sist nämnda är inget skämt om eller en ursäkt för att man är lat utan mitt minne är sämre än andras (pågrund av min dysslexi) vilket gör att det tar väldigt lång tid för mig att lära mig något. 

OM DU HADE FÅTT BESTÄMMA, HADE DU VALT ATT HA KVAR DIN DYSLEXI ELLER INTE? MOTIVERA!

- Jag hade valt att ha kvar min fina dyslexi! Därför att jag vill inte vara som alla andra dessutom så hade jag inte varit samma person utan min dyslexi. Just nu är jag den personen jag alltid vill vara. 

JAG GER INTE UPP OM MIN DRÖM OCH DET SKA INTE HELLER DU!
Igår var dagen då jag kom på hur dum i huvudet jag hade varit som lät en viss period av skit rent ut sagt, stypa min dröm om att nå ut till så många männsikor som möjligt genom min blogg och leva på den också! 
Flera av mina vänner och släktningar reagerade väldigt mycket när jag i förr går gick ut med att jag skulle sluta att blogga, en av mina vänner sa är "du inte riktigt klok, det här är allt som du har drömt om!", "du är stark" men kommenteren som fick mest inflytande på mig "vilken fantaskisk resa du gjort" - Just den kommentaren som faktiskt min mamma sa fick mig att tänka till, men hallå Isabelle! Jag kan ju inte tro att jag kommer nå dit om jag redan nu ger upp?! Hur tänkte jag egentligen? Den drömmen som jag har haft sedan 7 Agustie 2016 men det var i Juli 2015 som jag startade min första blogg nämligen nouw.com/bellspower. Jag har bloggat i två år, de två åren var de mäst lärorika två åren! Isabelle Berglund kan inte bara ge upp så där! Det är inte likt mig. 
Har ni saknt min stär skrivning, felstavning och allting där emellan? Ni kommer behöva se det allt fler gånger, juste ni hörde rätt!
Jag tänker inte ge upp! Inte nu i alla fall 
Vad som fick mig att säga och gå ut offentligt med mitt dåvarande beslut om att sluta blogga var nog RÄDSLA. 
Rädsla för att misslyckas. Det var då jag kom på vilken bloggare har inte misslyckats i sin karriär? Jo alla för att man ska lyckas behöver man misslyckas först. Och det gäller alla männsikor på vår jord. Om du har en dröm om någonting, just do it! Gå för din drömm och satsa allting! Satsa allting eller ingenting och det tänker jag göra, satsa allting nu på ett och samma kort.
 
 
 
Powered by Jasper Roberts - Blog