KAN MAN SAKNA NÅGOT MAN ALDRIG HAFT?
För många är det en självklarhet att stora syskonen kommer på skolavslutningen, julavslutningar eller hämtar en efter skolan med mera. För mig som är en sådan kallad "sladdis" (mycket yngre än mina syskon) är det ingen "självklarhet", som dessutom hade syskon som bodde utomlands. Jag har ganska så få minnen av att mina syskon (har bara äldre) kommit på mina avslutningar och de beror inte på att de skiter i det, utan att Tommy och Freddie har alltid bott utomlands (nu bor Freddie i sverige) när jag var yngre och det var väll speciellt då man hade flera olika avslutningar. Kan man sakna något man aldrig haft? Det är ämnet för det här inlägget, jag menar kan man sakna något som du aldrig upplevt känslan av liksom? Eller är det bara ett citat som inte stämmer?
Det går inte att förstå lyckan för mig som fem åring när min ena storebror kom och hämta mig från dagis!
Jag minns hur stolt jag var att gå där hand i hand, min bror var nitton år gammal då, han hade på sig ett par mjukis byxor med hans hockeylags märke på och alla äldre killar i de andra årskurerna (som jag var lite rädd för) bara titta på min bror och hade tusen frågor om tusen saker. De följde efter oss ända fram till våran bil! 
Ett tydligt minne som jag har är när min bror och hans fru var med på en slags avslutning för mig och mina klasskamrater då när vi kanske var fem-sex år gammla skulle börja på en ny avdelning, då hölls det en middag och man fick presenter eller liknande. Jag minns hur mallig jag var över att min bror bara satt vid stolen brevid mig, för förr var det ingen självklarhet heller eftersom att han bodde och bor än idag, i USA. 
Vinka hejdå till sin bror för att han ska åka tillbaka till Thailand var svårt. Svårare än man tror. Tänk dig att som tio åring inte veta när, om, var du kommer träffa din bror igen. Det går inte att räkna dagarna tills ni ses igen, för du vet inte när det är! Och det mina damer och herrer och ungdomar där ute, det gör extremt ont i hjärtat :()
När jag minns inte hur det 'var' att växa upp med mina syskon medan de var i Svergie. För det går ofta år och dagar förän jag träffar Tommy (som bor i USA) och jag träffar inte Freddie (som bodde i Thaliand) heller så jätteofta. Jag minns helt enkelt ingenting för att jag var så liten medan Tommy var 14år när jag föddes och freddie var 17 år. Dem har säkert minnen från när vi var små men det har inte jag. Tommy åkte till USA för att spela hockey där. Freddie minns jag inte när han åkte till Thailand första gången. 
Det känns som om jag har förlorat så extremt mycket värdefull tid med mina bröder medan de har varit i Thaliand och USA, och nej jag klandrar ingen. Första gången jag träffade Tommy ( som bor i USA) efter fyra år var när jag var tio år gammal, bilden som ni ser nedan är ifrån när Tommy träffade oss på flygplatsen i Orlando. 
Kan jag sakna en barndom eller vad jag ska säga även fast jag kanske aldrig riktigt haft någon med mina äldre syskon då de var så pass mycket äldre än mig?
Min slutsats efter att jag har skrivit det här inlägget är nog att man kan sakna något som man aldrig riktgt haft. 
Jag älskar mina syskon extremt mycket!!Jag är jätte tacksam över att jag har just Freddie och Tommy som mina syskon
(bild tagen i USA 11 Juni 2016) 
 
JAG HAR RADERAT MIN INSTAGRAM
Onsdagen 21/6 var dagen då jag tog mitt förnuft till fånga och klickade på den dära knappen. Knappen som kom att förändra mitt famtida liv. Jag valde i Onsdags att radera mitt instagram konto bellspower.se. För er som är några gengerationer äldre än mig kanske inte alls förstår hur vi unga idag faktiskt blir påverkade och jämför med varandra.
Ytterligare skäl till varför jag valde att ta steget till att radera mitt instagram konto är för att jag kände att jag stod och trampade på samma ställe hela tiden och följarantalet växte inte som jag trodde och hoppades. I April i år hade Instagram totalt 500miljoner användare, ska jag då konkurera med 500miljoner användare? Jag är inte Kim kardashian, Gunilla Person eller Obama. Jag är inte en person som väcker som de nämnda, så mycket uppmärksamhet att det driver trafik till mina andra kanaler där bland annat bloggen. Instagram kräver energi, kändisskap (ifall du vill bli riktigt stor Instagrammare) och riktigt bra bilder! Vilket är tre saker jag känner att jag just nu inte kan leverera varje dag. Nu sitter säkert vissa av er och säger högt för er själva "ja men du behöver inte göra det varje dag"- Jo det behöver jag, ifall jag vill att min Instagram ska växa vilket den inte gjort som jag trott. 
Jag uppmuntrar till att radera sitt Instagram konto ifall ni känner igen er att ni också blir påverkad av allt som finns där med mera. Du har en mindre grej att hålla koll på! 
'Okej Isabelle vi förstår nu att du kommer inte använda Instagram mer, men vart kommer man få uppdateringar om dig och bellspower.se?" Ja kommer att lägga all kraft på Facebook sidan till bellspower.se och självklart huvud'personen' bellspower.se. Om ni gillar Facebook sidan bellspower då kommer ni få uppdateringar i ert flöde från bellspower, som exempelvis allmäna tips, bilder, informantion om diagnoser och nya blogginlägg med mera. 
Gå in på Facebook sidan bellspower och gilla den så får du uppdateringar och massor av nytt som du annars missar. 
 
 
VARFÖR JAG INTE TRÄNAR PÅ SOMMAREN
Inför och under sommaren läggs mycket fokus på träning. Från januari fram tills ungefär mars månad tränade jag ganska så mycket, och ja jag mådde bra av det men samtidigt vart det ändå en stress att hinna till gymmet i bra tid när du slutar skolan jättesent varjedag. Efter marsmånad tog perioden på mitt gymkort slut, under våren och försommaren har jag försökt att träna utomhus vilket har inte riktigt fungerat. Värdet har inte "alltid" varit på topp och jag har blivit liksom stressad vid tanken av att träna. Det är därför jag kommer att välja bort träning under sommaren då jag känner att jag blir stressad vid tanken. Alltså kommer jag inte att träna hårt eller planera in ett träningspass utomhus, ifall jag tid över ja då kanske jag springer en runda. Jag ville ta upp här i bloggen då jag tänkte dela med mig och så :)
Hur tycker ni att klimatet kring träning är? Och den sterotypiska sett av hur en kropp ska se ut? Jag känner flera vänner till mig som blivit så pass påverkade att det har utvecklat ätstörning på grund av sociala medier, ser sig själva i spegeln och tycker inte om det de ser med mera. Jag ska säga att jag är inte påläst eller har inga egna  erfarenheter och därför kanske jag skrivit något fel eller annat och då får ni gärna påpeka det! 
Powered by Jasper Roberts - Blog