VÅGA GÅ UTANFÖR BOXEN
Jag har alltid varit den personen som har aldrig kan vara tyst, alltid säger sin åsikt och viker sig aldrig för någon oavsett vem. Och det är så jag önskar att allt fler unga tjejer vågade utmana sig till, istället för att undra vad alla skulle säga om de gjorde så här eller så där. Vissa typer av människor lägger till kommentaren " tänk att folk kan läsa det här" eller "vad ska folk tycka?" och då känner jag liksom JA VAD SKA FOLK TYCKA?. För det skiter jag fullständigt i ärligt talat.
Det finns undantag då jag är inte alls lika stark och självsäker som kan kanske värkar nu när jag ligger i min bekväma säng och skriver. I sommras exempelvis när jag och min familj skulle till MAX och käka mat så hade jag på mig mjukiskläder, till en början tänkte jag inte direkt på min kläder, förän tanken om vad personerna där skulle tycka och tänka om mig kom sig smygande. Det skrämde ihjäl mig! Jag totalvägrar att gå in till MAX, jag stod boxtavligt talat stila vid dörren och sprang tillbaka till bilen i hop om att 'ingen såg mig'.
Och ja det var ett nedelag för min del, låta mina tankespöken skrämma mig ända tillbaka till bilen. Till mitt försvar eller tankespökens försvar, så är jag mitt i tonåren det är väll ändå nu av alla tider då man börjar bli självkritisk och tänka på vad andra säger och tycker om en och hur man klär sig eller ser ut, så det kanske ändå inte var så konstigt hur jag reagerarde? Vad tycker nI? 
Däremot har jag aldrig varit riktigt orolig för vad männsikor ska tycka och tänka om ämnet jag bloggar om, vilket ändå ganska så många personer har åsikter om, eller jag förväntar mig i alla fall att människor har det. En del av mina lärare läser den här bloggen, självklart mina föräldar, vissa vänner, släkt och okända som jag inte känner läser också bloggen. Varje människa på vår jord har åsikt om allt, inklusive mig själv. Jag förväntar mig då inget annat än att folk ska ha åsiker om ämnet och bloggen vilket jag acceptera (tills de når en gräns) för jag har gjort valet att gå ut offenligt med min blogg och ämne. Vi har yttrandefrihet i Sverige, men vi får inte kränka någon- och just det där missar folk. Sedan tolererar jag aldrig hat eller nagativa tankar om ämnet diagnoser eller min blogg. På min blogg ska det spridas kärlek och värme inte hat och negativitet, nejtack <3 
Jag skulle så gärna vilja pusha allt fler unga tjejer till deras drömmar och mål i livet! Skapa en blogg ifall det är det du alltid vetalt eller börja på fotboll eller hockey om det alltid varit din dröm! Själv har jag inte kommit dit jag vill ännu med min blogg, jag vill nå till så många fler än jag redan gör idag och sprida all kunskap och pusha unga att prata om diagnoser, girl power med mera för att det är så viktigt idagens samhälle! 
Frågan om jag vunnit eller förlorat på att skriva om mitt ämne diagnoser offentligt är både jag och nej. En del gamla vänner vände ryggen förr för att de tyckte att de var för utstickande och för orginellt att blogga om just det här ämnet. Men vänder vi på steken så har jag vunnit mycket på att skriva genom att jag lärt känna flera nya männsikor, lärt mig saker om mig själv, blivit ännu mer säker i mig själv och framför allt jag har fått ett sätt att förmedla mina åsikter och tankar till mina föräldrar (utan att behöva prata) och läsare.
Att skriva för bellspower är terapi för mig, en terapi som jag behöver för jag behöver bearbeta det som jag har gått igenom och än idag går igenom <3 Jag behöver inte någon att prata med, det ända jag behöver är ett tandgentbord och blogg.se! 
 
Powered by Jasper Roberts - Blog