"VILKEN SEKUND SOM HELST KUNDE JAG SVIMMA"| MENSHISTORIER #1

När jag var 9år gammal fick jag min mens första gången, idag är jag 15år. Vanligtvis brukar man få sin mens när man är mellan 13-15år gammal. Min mamma hade precis rest till Thaliand när jag fick min mens i SKOLAN!. Skulle på toaletten, hade extremt ont i magen och vips jaha mens och 9år gammal ;). Jag tror inte ens att jag förstod "vad som hände". Fyllde trosan full med papper och hoppades på att allt skulle sluta bra. Redan från start kände jag en "skäms stämpel" på mig att inte berätta för någon vad som presic hade hänt. Min pappa (och jag) förstod inte alls varför jag var sååå extremt arg och ledsen hela dagen. Ringde mamma som sa "men lilla gumman du har fått precis fått din mens, nu skulle jag ha varit hos dig!". Mamma förklarade allting för pappa som gick och köpte binder till sin dotter Isabelle 9år. 

Idag tänkte jag berätta mina värsta, pinsamma och extremt jobba historier kring MENS. För många är mens väldigt privat, vilket jag håller med om, men för vissa är det helt naturligt. Jag tänkte försöka spräcka på skäms bubblan idag och få i alla fall några att skratta eller gråta av mina hemska historier som starade från att jag var 9år gammal

Story #1 

Första historien utspelar sig i min förra skola där jag gick från att jag var 9år gammal till att jag var 12år gammal.

Det här kanske hände efter 2-5månder efter att jag fått min första mens. 

Det hade varit ett slagsmål på skolgården mellan en kille i min klass och en yngre kille i klassen under oss, lärarna och killarna själva skulle berätta vad som hade hänt och prata med oss andra elever. Jag hade extrem, extremt och ännu mer extremt ont i magen, kallsvettas som en tok, helt yr, mådde jätteilla och vart helt vit i ansiktet och på resten av kroppen. Vilken sekund som helst skulle jag svimma, kändes det som. Kände hur varje svettdroppe kom från pannan och ända ner på den knallvita kinden. Lika blek som mina fula väggar här i mitt rum. Försökte att sova under deras talk men det gick inte. Mina klasskamrater började titta på mig och fråga hur jag mådde.

Till slut när deras talk var över gick jag fram till min lärare (känt mig sedan jag var 4år gammal, hon böt skola till den jag böt till) och sa att jag mådde extremt dåligt och behövde gå hem. Jag bor granne med skolan hos mamma trots det klarade inte av att gå 500m, mamma hämta mig. Allt slutade bra när jag kom hem. 

Story #2 

Den här historian är ganska så ny eller inte, kanske 1år gammal. 

Jag gick i skolan jag går i just nu. 

Vi skulle ha simning i klassen den dagen. Jag visste redan dagen innan att jag skulle få min mens just den dagen (med hjälp av appen

P Tracker

). Min magkänsla stämmer alltid. Jag känner mig själv så bra att jag vet att jag inte kommer kunna fokusera under simningen om jag ska simma och försöka se så att tampongsnöret inte sticker ut.

Min mentor läste redan min blogg då och visste om den inna jag bara klappade henne på axeln och sa "du bey the way jag har fått min mens, jag kan inte vara med och simma" först kändes det väldigt jobbigt att behövde berätta det när man inte kände varandra så jättebra men min mentor är den bästa! Jag vet inte hur många gånger du har räddat mig från att inte flippa ut i klassrummet och störtböla inför hela klassen. Stor sjärna till dig XX som alltid finns!! XX förstod i alla fall och pratade med min MANLIGA idrottslärare.

Att då nästa timme möta min idrottslärare i dörren och bara få tanken på att han vet att jag blöder mellan benen och förmodligen antingen bär en binda eller en tampong uppstoppad in i kroppen - kändes sådär 

💪🏻  But I'm a strong girl and I can handel things like that (hoppas inte min engelska lärare läser min fina grammatik😹 ). Lärare är extremt bra med oss elever och vet exakt vart elvernas gräns går, och kanske framför allt en diagnos tjej som mig vart min gräns går, eller märker det i alla fall. 

Story #3 

Det här hände bara för 2-3 månader sedan och det var extremt obehagligt! 

Jag var påväg till skolan stod vid busshållplatsen och det var vinter. Jag kunde verken stå eller sitta ned på grund av att jag hade såå extremt ont i magen, kanske inte smartaste att bära tajtha jense en iskall vinterdag? Ringde pappa och berättade igen att jag hade extremt ont i magen och mådde illa.

Hann inte åka mer än 3 stationer (som ligger nära varandra) inna jag var tvungen att kliva av för att jag hade såå extremt ont! Ringde pappa som bestämde att vi skulle mötas vid hans jobb (som från den här busshållplatsen jag gick av vid, ligger max 200-250m bort). Fötterna hinner inte landa i snön förän jag ramlar ner i asfalten som är täckt med snö, och skriker och gråter. På något sjukt sätt kunde jag ändå komma till pappas jobb, behövde lägga mig ner på marken och vila. Trampar in på pappas jobb där mina kusiner genast reagerar och tror att jag har magsjukan "bella du får inte vara här om du är magsjuk" (resturang) "mens!!" skrek jag. Jag går ner i källaren, lägger mig på det iskalla golvet och tar av mig alla ytterkläder och somnar eller svimmar. Som min hjälte han är så kom pappa och skussa hem mig med mat, godis, glass och verktabletter allt man behöver en sånn dag, eller hur? 

Gillade ni mina extrema mens historier?? 

Tycker ni att det ska bli en ny serie här på bellspower.se 

Berätta gärna era extrema mens historier i kommentarsfället! 

#1 - Johanna

Håller med dig om att det är viktigt att vi snackar mens. Då det är naturligt, men kan många gånger vara pinsamt.

Grymt att du berättar om din mens-historier.

Ha en super grym dag!

Svar: Kul att höra Johanna att håller med att snacka om mens och inte dölja det under mattan och hoppas på att någon annan tar upp ämnet. Tack Johanna för din fina kommentar- älskar din blogg verkligen, är inne och kikar på den VARJE DAG!

Ha en jättebra duu med!
Isabelle Berglund

#2 - Ann-Louise

Du skriver så bra och det var fina ord! 😃
Hoppas praon går bra och att du får ett skönt påsklov. Ses sen!

Svar: Tack Ann-Lousie!
Praon har gått bra, en liten tjej kom fram frågade hur gammal jag var och när jag svarade 15, sa hon "du är äldre än min pappa som är 32" hahaha annars har det gått bra. Saknar skolan jättemycket!! ;)
Isabelle Berglund

Powered by Jasper Roberts - Blog