STORYTIME: "VI TRODDE DEM SKULLE SNO VÅRA MOBILER"
Som jag berättade i ett tidigare inlägg HÄR på bloggen berättade jag att tillsammans med Ebba och Nora var vi i centrum där det vart en hel del shoppning.
 
Så när är vi sitter på Subway för att äta lunch pratar vi med varandra, på just den här Subway så är det ganska så trångt och ontom platser men vi sätter oss framför ett slags fönster där du då ser andra människor framför dig som antigen sitter på en bänk eller affärer. Efter en stund går det, två unga killar från ett annat land, förbi fönstret väldigt nära, vi alla tre märker att vi har fyra ögon på oss som står och stirrar. Fyra ögon som stirrar på våra mobiler, maten och oss själva. Efter att killarna går påpekar jag för tjejerna och dem håller med, att det som just hände var väldigt obehagligt och konstigt. Vi alla stirrade på varandra och min tanke dök upp i huvudet "bär jag något "utstickande?", nu i efterhand blir jag extremt irreterad över min tanke för vad spelar det för roll om jag bär något "utstickande"? (vad nu "utstickande" kan vara). Man ska ändå inte behöva ha fyra ögon som stirrar på en om man bär något "utstickande". 
 
Nu kommer vi till något som blir ännu mer obehagligt. Efter att vi tror att dem här två killarna har gått börjar vi prata igen, eftersom att det är väldigt trångt där inne på Subway märker du direkt om någon försöker gå förbi dig (vi satt längst inn). Jag vänder mig om och märker direkt att dem här två killarna är tillbaka, då tror jag att dem är i sällskap med en tjej som sitter snett bakom mig, vilket dem inte var. Både hon, Nora, Ebba och jag tillsammans stirrade på killarna eftersom att dem sitrrade på Ebba och Nora, samtidigt som dem håller något papper i handen och pratar med varandra. Nora håller sin hand för mobilen och håller hårt om den, jag håller min mobil i min jacka som jag har på mig och Ebba håller också i sin mobil. Efter en stund märker killarna att dem har åtta ögon stirrandes på dem. Killarna vänder sig om och går ut igen.
 
 
På den här Subway fanns det plats för 14 personer vilket kanske låter mycket men i den här Subwayn känns allt litet och trångt, av 14 personer som fanns där går dem fram till just Ebba, Nora och mig. Tre unga tjejer. Resten av Subway var full med vuxna människor och kanske +18 personer. Vissa människor blir arga när man säger girlpower oavsett vad andra tycker så var just den här stunden/händelsen GIRLSPOWER. Jag kan bara prata för mig själv när jag säger att det var som på lotteri eller boken Hunger Games, du vart utvald. Nora och jag var dem som vart mest skärrade av händelsen. Nora känner mig så bra att vi båda vet nästan hur den andra reagerar när saker händer. När vi hade ätit upp vår mat bestämde vi oss för att gå vidare till andra affärer, då vi ser vakterna. Bestämda fotsteg började vi gå mot vakterna, men till sist vek vi av. Av någon dum anledning gick vi inte fram och pratade med dem. Jag tror att det kan beror på, verken Nora eller jag visste inte hur dem skulle reagera. Vi var nog rädda för deras reaktion
 
Alla människor får ha sina åsikter. Jag tyckte att det här var obehagligt, ingen person kan ta ifrån mig den känslan för ingen vet hur jag upplevde sitvationen. Anledningen till att jag väljer att dela med mig av den här händelsen och framför allt varför jag väljer att publicera det här inlägget, beror på att jag vill att ni andra unga tjejer ska vara uppmärksamma ifalll en klump i magen växer och ifall ni känner att något är fel. I min mage växte en klump. 
 
 
 
Powered by Jasper Roberts - Blog