JAG HAR RADERAT MIN INSTAGRAM
Onsdagen 21/6 var dagen då jag tog mitt förnuft till fånga och klickade på den dära knappen. Knappen som kom att förändra mitt famtida liv. Jag valde i Onsdags att radera mitt instagram konto bellspower.se. För er som är några gengerationer äldre än mig kanske inte alls förstår hur vi unga idag faktiskt blir påverkade och jämför med varandra.
Ytterligare skäl till varför jag valde att ta steget till att radera mitt instagram konto är för att jag kände att jag stod och trampade på samma ställe hela tiden och följarantalet växte inte som jag trodde och hoppades. I April i år hade Instagram totalt 500miljoner användare, ska jag då konkurera med 500miljoner användare? Jag är inte Kim kardashian, Gunilla Person eller Obama. Jag är inte en person som väcker som de nämnda, så mycket uppmärksamhet att det driver trafik till mina andra kanaler där bland annat bloggen. Instagram kräver energi, kändisskap (ifall du vill bli riktigt stor Instagrammare) och riktigt bra bilder! Vilket är tre saker jag känner att jag just nu inte kan leverera varje dag. Nu sitter säkert vissa av er och säger högt för er själva "ja men du behöver inte göra det varje dag"- Jo det behöver jag, ifall jag vill att min Instagram ska växa vilket den inte gjort som jag trott. 
Jag uppmuntrar till att radera sitt Instagram konto ifall ni känner igen er att ni också blir påverkad av allt som finns där med mera. Du har en mindre grej att hålla koll på! 
'Okej Isabelle vi förstår nu att du kommer inte använda Instagram mer, men vart kommer man få uppdateringar om dig och bellspower.se?" Ja kommer att lägga all kraft på Facebook sidan till bellspower.se och självklart huvud'personen' bellspower.se. Om ni gillar Facebook sidan bellspower då kommer ni få uppdateringar i ert flöde från bellspower, som exempelvis allmäna tips, bilder, informantion om diagnoser och nya blogginlägg med mera. 
Gå in på Facebook sidan bellspower och gilla den så får du uppdateringar och massor av nytt som du annars missar. 
 
 
VARFÖR JAG INTE TRÄNAR PÅ SOMMAREN
Inför och under sommaren läggs mycket fokus på träning. Från januari fram tills ungefär mars månad tränade jag ganska så mycket, och ja jag mådde bra av det men samtidigt vart det ändå en stress att hinna till gymmet i bra tid när du slutar skolan jättesent varjedag. Efter marsmånad tog perioden på mitt gymkort slut, under våren och försommaren har jag försökt att träna utomhus vilket har inte riktigt fungerat. Värdet har inte "alltid" varit på topp och jag har blivit liksom stressad vid tanken av att träna. Det är därför jag kommer att välja bort träning under sommaren då jag känner att jag blir stressad vid tanken. Alltså kommer jag inte att träna hårt eller planera in ett träningspass utomhus, ifall jag tid över ja då kanske jag springer en runda. Jag ville ta upp här i bloggen då jag tänkte dela med mig och så :)
Hur tycker ni att klimatet kring träning är? Och den sterotypiska sett av hur en kropp ska se ut? Jag känner flera vänner till mig som blivit så pass påverkade att det har utvecklat ätstörning på grund av sociala medier, ser sig själva i spegeln och tycker inte om det de ser med mera. Jag ska säga att jag är inte påläst eller har inga egna  erfarenheter och därför kanske jag skrivit något fel eller annat och då får ni gärna påpeka det! 
'SPYR JAG ELLER SVIMMAR VEM HJÄLPER MIG DÅ?'| MENSHISTORIER #3

Svettdropparna började sippra ner för pannan, likblek, kall, varm. Alla känslor. Jag har fått berömm för mina mens historier av er läsare och därför tänkte jag skriva om en ny händelse som skedde för en månad sen ungefär.

Har du läst de tidigare inläggen av serien menshistorier? LÄS första inlägget av serien, "Vilken sekund som helst kunde jag svimma" Menshistorier #1 och andra inlägget "Jag trodde att jag hade dött" Menshistorier #2

Jag är en sån här 'tur person' när det kommer till mens, jag får allt mensen när jag sover och 'aldrig' när jag är på semester eller liknande. Den här morgonen hade börjat ungefär som alla andra förutom att jag hade lite extra ont på grund av mensen, i början kände jag att klarade av värken men ju längre tiden gick i skolan vart värken värre. Och nu snackar vi värre-värre, det var liksom inte sånt ont då man kan ta en alvedon och värken går över utan här snackar vi värk som inte kändes mänskligt. Vi hade projektvecka den här veckan och det var sista veckan med alla inlämningar men vi skulle ha brändboll utomhus men jag kände verkligen att jag klarar inte av smärtan jag måste sova. Pratade med min lärare Gudrun (som läser bloggen, hej Gudrun ifall du läser det här) som antaligen har läst något här om mina mens storyes för första frågan var 'har du mens?' (eller så märkte hon det). I alla fall gick jag och lade mig i en av sofforna vi har på vår avledning, jag somnade aldrig men jag låg och vilade. Jag hade gått i skolan halva dagen, det var på lunchen jag kände att 'ställer jag mig upp så svimmar jag nu', på något vis fick jag tag i min lärare Jonathan som också tyckte att jag skulle gå hem. 
Mina föräldrar var självklart upptagna när det här hände, min mamma tränade på gymet som ligger 20min bort från min skola och min pappa hade en golftävling på andra sidan av stockholm. Jag är en person som enligt mig själv i alla fall kan ta hand om mig själv 'oavsett' hur jag mår, men inte den här gången. Jag kände såhär ifall jag spyr eller kanske till och med svimmar vem kommer och hjälper mig då? Därför valde jag att följa med mamma hem till henne och sov där då i två timmar tills pappa hämtade mig. Allting slutade ändå bra. 

Har du varit med om något liknande? Vad tycker du om MENS? 

Powered by Jasper Roberts - Blog