KAN MAN SAKNA NÅGOT MAN ALDRIG HAFT?
För många är det en självklarhet att stora syskonen kommer på skolavslutningen, julavslutningar eller hämtar en efter skolan med mera. För mig som är en sådan kallad "sladdis" (mycket yngre än mina syskon) är det ingen "självklarhet", som dessutom hade syskon som bodde utomlands. Jag har ganska så få minnen av att mina syskon (har bara äldre) kommit på mina avslutningar och de beror inte på att de skiter i det, utan att Tommy och Freddie har alltid bott utomlands (nu bor Freddie i sverige) när jag var yngre och det var väll speciellt då man hade flera olika avslutningar. Kan man sakna något man aldrig haft? Det är ämnet för det här inlägget, jag menar kan man sakna något som du aldrig upplevt känslan av liksom? Eller är det bara ett citat som inte stämmer?
Det går inte att förstå lyckan för mig som fem åring när min ena storebror kom och hämta mig från dagis!
Jag minns hur stolt jag var att gå där hand i hand, min bror var nitton år gammal då, han hade på sig ett par mjukis byxor med hans hockeylags märke på och alla äldre killar i de andra årskurerna (som jag var lite rädd för) bara titta på min bror och hade tusen frågor om tusen saker. De följde efter oss ända fram till våran bil! 
Ett tydligt minne som jag har är när min bror och hans fru var med på en slags avslutning för mig och mina klasskamrater då när vi kanske var fem-sex år gammla skulle börja på en ny avdelning, då hölls det en middag och man fick presenter eller liknande. Jag minns hur mallig jag var över att min bror bara satt vid stolen brevid mig, för förr var det ingen självklarhet heller eftersom att han bodde och bor än idag, i USA. 
Vinka hejdå till sin bror för att han ska åka tillbaka till Thailand var svårt. Svårare än man tror. Tänk dig att som tio åring inte veta när, om, var du kommer träffa din bror igen. Det går inte att räkna dagarna tills ni ses igen, för du vet inte när det är! Och det mina damer och herrer och ungdomar där ute, det gör extremt ont i hjärtat :()
När jag minns inte hur det 'var' att växa upp med mina syskon medan de var i Svergie. För det går ofta år och dagar förän jag träffar Tommy (som bor i USA) och jag träffar inte Freddie (som bodde i Thaliand) heller så jätteofta. Jag minns helt enkelt ingenting för att jag var så liten medan Tommy var 14år när jag föddes och freddie var 17 år. Dem har säkert minnen från när vi var små men det har inte jag. Tommy åkte till USA för att spela hockey där. Freddie minns jag inte när han åkte till Thailand första gången. 
Det känns som om jag har förlorat så extremt mycket värdefull tid med mina bröder medan de har varit i Thaliand och USA, och nej jag klandrar ingen. Första gången jag träffade Tommy ( som bor i USA) efter fyra år var när jag var tio år gammal, bilden som ni ser nedan är ifrån när Tommy träffade oss på flygplatsen i Orlando. 
Kan jag sakna en barndom eller vad jag ska säga även fast jag kanske aldrig riktigt haft någon med mina äldre syskon då de var så pass mycket äldre än mig?
Min slutsats efter att jag har skrivit det här inlägget är nog att man kan sakna något som man aldrig riktgt haft. 
Jag älskar mina syskon extremt mycket!!Jag är jätte tacksam över att jag har just Freddie och Tommy som mina syskon
(bild tagen i USA 11 Juni 2016) 
 
SAKERNA VI BLOGGARE DÖLJER OCH GLÖMMER
  • När livet blir svårt 
Det här är ett ämne som jag tycker är viktigt att lyfta fram då jag tycker att det ofta döljs på sociala medier speciellt. Om man vill skriva om det eller inte är sin ensak men själv tycker jag att det är viktigt att man i alla fall nämner ämnet någon gång i sin kanal (blogg, youtube, facebook) eftersom att då får läsarna en helt annan bild av vem du är. Stundtals skriver jag personligen personliga saker. Varför många inte vågar lyfta fram det svåra i livet för att man antingen kan vara rädd att bli dömd, vill uppfattas perfekt eller helt enkelt så är det en kategorie som inte passar in på ens kanal. 
  • Be om ursäkt för misslyckande/missförstånd och acceptera de 
(Den här punkten är lite lik den innan). Jag tycker att det är viktigt att berätta om sina misstag och acceptera de och gå vidare för att kunna ta lärdom av de. Misstag ska också poitoneras att det kan defineras olika. Ett misstag jag gjort som jag var ganska direkt tydligen med att be om ursäkt för var inlägget som handlade om att jag tyckte att vissa lärare (som jag stött på genom alla mina skolår) favoriserade vissa elver. I det inlägget använde jag ett ord som kan misstolkas enkelt därför valde jag att ta bort det och gå ut på samtliga av mina kanaler (facebook och bloggen) för att be om ursäkt. Det är alltså viktigt att gå ut i sina kanaler och be personligen om ursäkt ifall man gjort ett liknande ursäkt eller annat som kan misstolkas åt det sämre, vilket jag tycker för få bloggare och youtubers gör ida
  • Hylla sig själv och sin framgång 
Jag läste en bok som handlade om sociala medier och hur man lyckas, i den nämner de att man måste visa sina framgångar och priser för annars känner ingen till de, desamma när det kommer till siffor (kika in bilden nedan). Jag håller helt med! Ifall du vunnit rock björnen, finest worlds eller guldtuben skriv det då i din bio på instagram eller gör ett inlägg om det på din blogg (eller annan kanal). Det är väldigt få männsikor som googlar upp vilka priser specika personer fått, därför är det viktigt att man själv pot it out there in there face. Vem vet ett stort företag kanske går in på din Instagram och ser då att du vunnit ....... och vill göra ett sammarbete med dig, samarbetet kanske inte hade frågats ifall priser och siffror inte stått där? 
 
 
 
 
Powered by Jasper Roberts - Blog